Material i rörelse

Hej Diana Orving, skapare av klänningen som är fotograferad på säsongens inbjudan och omslag! Dina kläder upplevs ofta svävande och vackra i rörelse, med fantastiska skärningar och materialval. Plaggen för ofta tankarna till dans. Dansare och dansföreställningar i olika form är också något du ofta samarbetar med och något du vid flera tillfällen valt att ta in vid presentationen av dina kollektioner.

Berätta om detta, vad betyder dansen för dig och hur påverkar det din kollektion?
”Jag har alltid dans i bakhuvudet under processen. Jag tänker kropp i rörelse och förhåller mig till den när jag skapar direkt på kroppen eller på en provdocka. Det finns många likheter mellan koreografens och dansarnas arbete och min egen process när jag improviserar fram en form, gör om, slipar på den för att få till rätt balans, tyngd, motstånd och tempo. Precis som kläder är dans en slags ordlös kommunikation, det är språk som förklarar sig själva och måste upplevas. När jag har arbetat med dans i olika former vid mina visningar har det varit för att ge kroppen en annan innebörd än vad den vanligtvis har vid modevisningar. Jag vill att kroppen ska förmedla kraft, aktivitet, konstnärligt uttryck och att de plagg jag skapar ska vara en upplevelse både visuellt och taktilt.”

Du var tidig med att presentera dina kläder på alla typer av människor, och använder kvinnor i bekantskapskretsen och i ditt nätverk, snarare än modeller till visningar och lookbooks. Har det alltid varit en medvetet val och är det en viktig del av ditt skapande – att kläderna passar alla sorters kroppar?
”Min ingång till kläder, eller mode, var som barn på upptäcktsfärd i Vår Teaters kostymförråd. Där blev kläder möjligheter, nycklar in i nya karaktärer, erfarenhet och roller. Kläder var en lek med identiteter, form och uttryck. Det har varit lockelsen med kläder för mig, snarare än modevärldens perfektion, exklusivitet och ouppnåeliga modeller. Jag tror att det har varit en anledning till att mina visningar både till format och modellcasting skilt sig från en gängse modenorm. Jag vill att mina kläder ska vara kroppsbejakande och ta fram det bästa hos en mängd olika kroppstyper och det är vad jag eftersträvar i alla moment av processen, från mönsterkonstruktion och materialval till presentation. Jag blir inspirerad av kvinnor i min närhet och de är ofta involverade i min process när jag testar prototyper till plagg i min ateljé eller genom konstnärliga samarbeten med t.ex. ett visningskoncept. Det är dem jag relaterar till och som känns mest relevanta för mig när jag förmedlar min vision genom en visning eller presentation. Mina kläder ska vara älsklingsplagg som lyfter och inspirerar sin bärare.”

Du arbetar över gränslandet mellan konst och mode, där varje plagg är skapat med en konstnärs blick, men du skapar också fantastiska verk av textilier och tyger. Hur ser förhållandet mellan konst och mode ut för dig? Finns det en distinkt skillnad?
”I arbetet med mina textila konstverk känner jag mig mycket friare än i mitt arbete med kläder. Jag arbetar expansivt, rumsligt, med stora installationer eller med tavlor där skulpturala collage förenas med måleri. I min ateljé står halvfärdiga konstverk som jag har jobbat med i flera månader. Den omsorgen och tiden tillåts sällan i arbetet med kollektionerna, även om jag alltid försöker hitta tid för det hantverksmässiga i min ateljékollektion. Jag hoppas och tror att modebranschens säsongsfixering är på väg att lösas upp. Vi måste konsumera mindre och mer omsorgsfullt, välja bättre kvalitet och bli bättre på att ta hand om det vi redan har.”

Klänningen, fotograferad på framsidan av Brand Guiden, är i mesh – hur viktigt är materialet och hur tänker du när du planerar en ny kollektion kring förhållandet material, mode, rörelse och konst?
”Jag är väldigt intuitiv och instinktiv när det kommer till mina materialval. Ett materials taktila egenskaper talar direkt till mig och väcker min fantasi. Jag blev förälskad i materialet, en torr tunn bomullstyll som fick mig att associera till den klassiska balettens tutus och till myggnät som silar solljus en sensommareftermiddag. Både sensuell och återhållsam. Jag har draperat tyget och sytt för hand, rynkat ihop det till skulpturala applikationer.”