Intervju: Benjamine Cadette

I denna intervju möter vi Hyoung Ook Choi, designern bakom Benjamine Cadette i ett samtal om tidlös design, medveten produktion och mode som bärare av minne och berättelse. Med erfarenheter från både Seoul och Paris, och med naturen som en återkommande inspirationskälla, delar designern sina tankar om ansvar, kreativitet och framtida ambitioner i en svensk kontext.

Foto credd: Viktor Tägt Ring

Ditt varumärke betonar tidlösa, säsongslösa plagg snarare än trenddrivet mode. Hur definierar du ”tidlöshet”, och vad innebär det för hur du designar dina kollektioner?

Som designer definierar jag inte tidlöshet som att enbart skapa klassiska eller minimalistiska plagg. För mig handlar tidlös design om att skapa plagg som människor väljer att behålla och bära under lång tid, snarare än att göra sig av med.

Detta innebär inte att helt ignorera trender. Jag anser att det är viktigt att förstå trenders sammanhang, men jag undviker medvetet att designa plagg som alltför tydligt hör till ett specifikt ögonblick. I stället fokuserar jag på att skapa design som kan samexistera med skiftande trender utan att kännas daterad.

Detta synsätt präglar direkt hur jag arbetar med mina kollektioner. När en kollektion når ett visst stadium placerar jag plaggen bredvid varandra och frågar mig själv, både ur ett design- och ett praktiskt perspektiv, om jag fortfarande skulle vilja bära dem om fem år. En av de mest betydelsefulla återkopplingarna jag får som designer är när kunder berättar att de fortfarande använder en blus de köpte för tio år sedan. För mig är det den tydligaste definitionen av tidlöshet.

Foto credd: Viktor Tägt Ring

Hållbarhet och medveten produktion verkar vara centrala i ditt arbete. Hur väljer du material och balanserar designambition med miljöansvar?

Denna fråga kan även besvaras ur ett designperspektiv. När jag först stötte på begreppen hållbarhet och medveten produktion kändes de ganska storslagna och avlägsna. Men ju mer involverad jag blev i produktionsprocessen, desto tydligare blev det hur mycket tyg som slängs efter tillskärning, samt hur mycket noppor och rester som uppstår vid vardaglig tvätt och torkning. Dessa erfarenheter fick mig att reflektera över mitt ansvar som producent.

Som en följd av detta tenderar jag att välja material som är mer slitstarka och som ger mindre noppor över tid. När jag talar om hållbarhet fokuserar jag mindre på vad som produceras och mer på vad som slängs.

Även om begreppet tidigare kändes abstrakt arbetar jag i dag vidare utifrån det jag ser som en medveten produktionsskala, ett förhållningssätt jag medvetet har valt, samtidigt som jag söker sätt att vara något mindre skadlig för miljön. Även om det inte är möjligt att adressera alla aspekter perfekt, tror jag på att ta ansvar inom de områden jag faktiskt kan påverka. Detta synsätt är djupt sammankopplat med att min designinspiration tar sin början i naturen.

Foto credd: Viktor Tägt Ring

Dina kollektioner beskrivs som emotionellt drivna, med inslag av berättande, minne och individualitet. Kan du berätta om en specifik kollektion som bäst förkroppsligar denna filosofi, och historien bakom den?

Snarare än att tala om en hel kollektion vill jag dela några specifika “looks” som exempel.

För inte så länge sedan upplevde vi alla flera år av djup isolering under pandemin.

Under min egen period av självvald isolering växte min lust att skapa sig ännu starkare, och min medvetenhet om naturen och miljön fördjupades avsevärt. Vid den tiden återvände jag till att observera maneter. De var inga obekanta varelser, och jag var redan medveten om både deras skönhet och deras potentiella fara. Det som verkligen fascinerade mig var att maneter, trots att de till mer än 94 procent består av vatten, har existerat på jorden sedan långt före dinosaurierna och fortfarande överlever i dag.

I mötet med närvaron, styrkan och den stillsamma skönheten hos en livsform som nästan helt består av vatten började jag ställa frågor om hur vi framöver kan förstå liv och skönhet. Genom att fungera som talesperson för maneten översatte jag dess rörelse, närvaro och form till plagg som presenterades i en “showcase”.

Genom detta arbete kom jag att tro att det är möjligt att förmedla miljömedvetenhet genom sitt eget designspråk, även utan att inta en aggressiv hållning. Dessa “looks” formade av känsla, observation och respekt för naturen, förkroppsligar bäst det berättande och den individualitet som definierar mitt arbete.

Foto credd: Viktor Tägt Ring

Som designer med utbildning från både öst (Seoul) och europeiska couturetraditioner (Paris), hur har dessa olika influenser format din estetik och dina arbetsmetoder?

Efter att först ha lärt mig grundläggande designmanualer och tekniska fundament i Seoul mötte jag i Paris en utbildningsmiljö som uppmuntrade till frihet i tänkandet utan att begränsa idéer. Jag anser att kombinationen av dessa två erfarenheter representerar en avgörande förmåga för en designer.

Att vara förankrad i starka grunder samtidigt som man förblir öppen i sitt tänkande har gjort att mitt arbete varken enbart vilar på intuition eller begränsar idéernas potential. Detta stärker plaggen i sig och leder naturligt till kollektioner med en förfinad helhet och ett sammanhängande berättande.

Foto credd: Viktor Tägt Ring

Om vi blickar framåt: vilka kreativa utforskningar, utmaningar eller innovationer ser du mest fram emot att utveckla med Benjamine Cadette under kommande säsonger?

Framåt är ett av mina viktigaste mål att skapa en plats i Stockholm där konstnärlig inspiration kan delas. Snarare än att fungera enbart som ett showroom ser jag framför mig ett kulturellt nav där olika kreatörer kan dela sensibiliteter och föra en öppen dialog.

Jag har länge varit djupt berörd av hur svenska konstnärer förhåller sig till naturen, hur de observerar och dokumenterar även de minsta livsformerna, och för dessa sensibiliteter vidare genom sina egna konstnärliga språk till nästa generation. De ser inte naturen som något att utnyttja, utan som en levande närvaro värd respekt, och jag hyser en stor beundran för deras roll som bärare av detta perspektiv.

Inom en sådan kultur hoppas jag kunna skapa en plats där konstnärliga samtal kan uppstå naturligt. I takt med att jag lär mig mer om svensk kultur upplever jag hur min egen sensibilitet vidgas på ett sätt som känns både rikare och mer hälsosamt, likt den mångfald som finns i naturen själv. Jag vill dela denna livsviktiga sensibilitet i Sverige så mycket som möjligt.

Genom att ta till mig Sveriges förhållningssätt präglat av respekt och observation, ur ett utifrånperspektiv, tror jag att mitt arbete kan utvecklas in i ett nytt territorium, där mitt designspråk möter svensk sensibilitet. För mig känns Sverige som en plats med en öppenhet som på ett genuint sätt kan omfamna denna typ av kreativt utbyte.