Intervju: Rasmus Georgiadis

Med ett formspråk där kroppen aldrig är en passiv bärare utan en aktiv medskapare, rör sig Rasmus Georgiadis i gränslandet mellan mode, skulptur och rörelse. Silhuetter formas i dialog med anatomi, material och vind och resultatet är plagg som lika gärna kan upplevas som stilla konstverk som levande uttryck i rörelse.

I denna intervju berättar Rasmus Georgiadis om relationen mellan kropp och plagg, synen på feminin skönhet som kraft och självsäkerhet, hållbarhet som emotionellt värde och hur tiden på Beckmans College of Design format ett uttryck präglat av glamour, hantverk och experimentlusta.

Kroppen och plagget står i centrum för ditt formspråk. Hur resonerar du kring relationen mellan kropp, rörelse och silhuett när du utvecklar dina kollektioner?

Kroppen är definitivt alltid en utgångspunkt för mig. För mig handlar det inte bara om att klä kroppen utan skapa ett samspel. Anatomiska linjer och rörelse kommer alltid påverka materialet. Att då låta dem arbeta tillsammans för att skapa rörelse och form kan verkligen bli som en magisk symfoni. Många drar referenser till älvor och magiska väsen när de ser mina skapelser. Utan att det varit någon grundläggande inspiration ser jag det verkligen som en komplimang. 

Jag vill att mina plagg ska ta former som inte alltid känns så vanliga utan snarare tar en lite övernaturlig form. Vare sig de i stilla form känns som ett stilleben eller i rörelse känns som att de draperas med vinden så vill jag alltid att man ska känna hur kroppen är närvarande och spelar en minst lika stor roll som materialet.

Dina plagg beskrivs ofta som både skulpturala och feminina. Hur förhåller du dig till begreppet ”feminin skönhet”, och på vilket sätt vill du tolka, omdefiniera eller utmana det genom ditt arbete?

Den feminina skönheten i mina plagg sitter i samspelet med bäraren och framstår i hur bäraren får sig att känna. Vad det ger bäraren för hållning, rörelsemönster och utstrålning.

För mig är feminin skönhet ett resultat av självsäkerhet, att känna sig kraftfull och säker i sig själv. Mina plagg skulpteras med anatomins linjer i fokus för att framhäva det som gör bäraren bekväm i sin kropp. Man kan nästan se det som en andra hud – sköra material som ger en glamorös förstärkning. 

Beauty is power och jag ser på mina plagg som en form av glamorös powerdressing menade att få ett helt rum att stanna upp.

Du har talat om en vilja att sprida skönhet genom ditt skapande. Hur definierar du skönhet i dag, och vilka känslor eller upplevelser hoppas du att dina kreationer väcker hos den som bär eller möter dem?

Skönhet är svårt att definiera men för mig är skönhet en form av harmoni. När man behöver stanna upp, ta in och beundra något. Inom mode upplever jag att skönhet framstår när bärare, plagg och styling känns naturligt sammanfogade. Som att man inte kan se de olika komponenterna utan varandra. Och det är just det jag vill att man ska känna med min design, man ska inte vilja ta av det eller slita sin blick ifrån det. Snarare att de ska uppmana till att både betraktare och bärare ska stanna upp, ta in och beundra.

Du har tidigare samarbetat med Swedish Stockings i ett hållbarhetsprojekt där återvunnet och nytt material möttes. Vilken roll ser du att hållbarhet spelar i framtidens mode, och hur integrerar du dessa frågor i din egen designprocess i dag?

Jag ser verkligen på hållbarhet som en nödvändighet i framtidens mode på många sätt, däremot upplever jag att hållbarhet inte behöver vara så komplicerat som många får det att låta eller ha ett visst utseende. Hållbarheten ligger även i hantverket och hur plaggen skapar känslomässigt värde. 

Jag ser ett enormt värde i att känna sig djupt kär i sitt plagg, den känslan som gör att man värnar om det och går flera mil för att hålla det vid liv och inte ens kan tänka tanken att göra sig av med.

I min process, utöver att skapa något som är menat att värnas om i en evighet, strävar jag efter att hålla materialen så rena som möjligt, det vill säga undviker materialblandningar när jag kan och manipulerar därefter materialen på egen hand. Exempelvis genom färgning och plissering så att jag är medveten om vad som går in i plaggen men också kan reglera restprodukter och utsläpp.

Du har gått programmet BA Fashion Design vid Beckmans College of Design i Stockholm. Hur har tiden på Beckmans format dig som designer, och vilka insikter eller erfarenheter därifrån bär du med dig in i ditt fortsatta arbete?

Jag använde mina år på Beckmans för att verkligen experimentera fram mitt formspråk. I allt från att testa mig på att mixa womenswear och menswear, experimentera med att bryta könsnormer och använda digitala metoder som laserskärning och 3D printing. Men det som verkligen har satt sig fast är bearbetningen av material. Från att ha varit en person som gärna tog material för vad de var, till att älska att mixtra med materialets textur och färg, vilket gör möjligheterna till att drapera fram former oändliga.

Jag får ofta frågan vart jag hittar mina material eller hur svåra de är att få tag på. När jag i själva verket hittar material på samma ställen som alla andra men jobbar aktivt med att göra materialet till mitt eget.

När du ser framåt, vilken riktning hoppas du att ditt skapande tar och vilken dröm bär du med dig som designer?

Framåt hoppas jag på att kunna ge mig tid att skapa en ännu större teknikrepertoar för att fortsätta skapa plagg som får folk att verkligen stanna upp och beundra. Glamour och Couture har alltid varit mina ledstjärnor och jag har inga planer att vända mig bort från dem. Däremot för att fortsätta tänja på gränserna över vad ett plagg är och hitta nya sätt att skapa skönhet, krävs nya inriktningar och att våga experimentera sig fram. 

Jag har som dröm sprida skönhet världen över, med delmål att göra Skandinavien mer glamorös och bidra till att så många som möjligt ska få känna sig som sin bästa version.