Anna Lidström: Redesign är framtiden – så här kan du få in den i din affärsmodell

Sveriges första doktor på området, som dessutom har en bakgrund även i ”konventionell” modedesign, delar med sig av sina tips och trix för att hitta värdet i det värdelösa. Ja, 2023 blev ett speciellt år för Anna Lidström, forskare och universitetslektor vid Textilhögskolan i Borås, när hon alltså blev först ut att kunna titulera sig doktor i specialområdet, redesign.

– Det har varit en lång process att arbeta med avhandlingen – fem år tog det, nästan sex, berättar hon. Det är också ett intresseområde som jag har haft sedan tonåren, så för mig personligen har det varit som en enda, riktigt lång, röd tråd. Efter så mycket hårt arbete känns det som en sådan lättnad att allt nu är sammanställt, kunna fira det och nu fortsätta jobba med samma ämne.

Kan du berätta mer om själva processen bakom ditt examensarbete?– Som en del av forskningen och undervisningen har jag också gjort mycket fältarbete i Science Park Borås. Examensarbetet i sig har varit en lång process av att arbeta tillsammans med modedesignstudenter. Tillsammans har vi försökt kartlägga vilka möjligheterna, hindren och problemen är när man arbetar med ett plagg som material, vilket ju är vad redesign går ut på; att omvandla något som redan finns. Det har varit en lång process att försöka förstå vad det faktiskt innebär att arbeta på det här sättet. När jag började, ur det branschperspektiv som jag har haft, var jag lite fast i de mer tekniska delarna av allt detta. Att arbeta med designstudenter under lång tid är verkligen nyttigt för att få ett helhetsgrepp om andra frågor, om än relaterade till de tekniska. Så det har varit en riktig resa, man kan nästan kalla den filosofisk, för att förstå och få grepp om vad det här faktiskt är.

Under dessa år har du också sett hela diskussionen om upcycling och redesign förändras, utvecklas och mogna till sig. Hur ser du på det?
– Ja, det har varit en intressant resa. När jag började minns jag att när jag höll föreläsningar hade jag googlat olika definitioner bara för att visa vad som dyker upp när man söker på ’redesign’. Det var väldigt klassiskt hur man förväntar sig att det ska se ut, och inte så intressant ur ett designperspektiv. Folk i branschen sa då att ”OK, det här är en rolig gör-det-själv-produkt, vi kan sälja patches till våra kunder så att de kan sätta på dem själva hemma.” Det har gått från det, mer ”hantverksmässiga”, gör-det-själv-grejen till nu, där vi har större företag som åtminstone försöker implementera redesign som en av flera uttalade hållbarhetsstrategier. Och på den svenska modescenen ser vi många varumärken, såsom Hodakova, Main Nué, och Rave Review, som är både värderings- och designdrivna och arbetar med restströmmar av textilier och plagg. Så, vi har sett både en implementering av detta i den traditionella modebranschen och även många nya talanger som dyker upp med nya affärsmodeller kopplade till detta. Totalt sett är hela spelfältet helt annorlunda nu.

Du pratar också om att förändra designmetodiken för varumärken och entreprenörer och vi vet alla hur stor del av miljöpåverkan som processen fram tills plagget når konsumenten står för. Hur behöver varumärken tänka om för att kunna implementera upcycling i sin verksamhet?
– Det är en stor fråga, konstaterar Lidström. Först och främst måste vi ta itu med den låga kvaliteten, de stora volymerna och det höga tempot. Relaterat till det tycker jag också det är väldigt intressant att det finns så mycket design som knappast kan anses vara unik. Allt det restmaterial som finns hos olika företag som skulle kunna återanvändas och bli en resurs för andra bolag är alltid intressant att titta på.

– Något som jag har stött på i mina samtal med modemärken är att de utgår från att redesign måste vara något väldigt komplext. Så det handlar också om att visa att exempelvis lägga till ett print på en T-shirt som du redan har, också är redesign. Mycket av mitt arbete går ut på att demonstrera de olika möjligheterna och, beroende på hur mycket ansträngning eller arbete som lagts ner på redesignen, kan du antingen göra det väldigt enkelt och en stor upplaga av samma eller så kan du skala upp det. Som jag var inne på, i samtal med varumärken tittar jag på deras sortiment och försöker peka på att de kan göra flera olika saker relaterade till redesign och dessutom hitta egna möjligheter.

– Om du är designer som arbetar på det konventionella sättet, vilket jag också har gjort, handlar det så mycket om produkten. ’Jag behöver produkten för att övertyga om att det här är en bra idé, att någon vill lägga kraft på den, skapa den och beställa den från fabriken.’ Jag tror att samma sak behövs när vi pratar om redesign; de goda exemplen, för att visa att ’det här är en snygg produkt som skulle kunna passa våren 2024’. Att visa intressanta uttryck eller produkter kan också främja eller göra det möjligt för nya affärsmodeller att växa fram och visa vad som kan göras med deadstock-produkter. Kanske behövs en operatör och en tvättanläggning installeras på lagret – och vips, så har man en ny verksamhet. Återigen, det är så jag jobbar inom design med företag, där jag försöker få dem att se vad de redan har och bygga utifrån det. Det är ett omvänt sätt att arbeta.

Som ett led i denna utveckling har vi även sett lokala initiativ i Sverige som nu kan komma att anställa fler för att arbeta med redesign av plaggen.
– Ja, och det är också där vi har potentialen. Vi kan inte konkurrera med att producera exempelvis sidenblusar – den typen av textilproduktion kan inte finnas i Sverige, av många olika anledningar. Men vi har andra saker som vi kan göra med hjälp av teknik och annan infrastruktur. Och även hela området med redesign, som jag har följt under de här åren som jag har arbetat – nya affärsmöjligheter har uppstått kring olika typer av restströmmar. Vi har också mycket mer som kan göras, saker och ting händer verkligen supersnabbt nu.

I din forskning har du mest tittat på varumärken och designers men branschen är stor med många olika aktörer. Kan även leverantörer och retail titta på ditt examensarbete och lära sig saker?
– Ja, förhoppningsvis! Den (uppsatsen, reds. anm.) är gjord för designers och studenter inom designområdet eftersom jag ser att det är något som saknas; den starka estetiken i dessa material och även hur man arbetar med dem som designer. Men för att spara in på resurser och pengar bör vi också kunna redesigna i fabrikerna, där allt börjar när det samlas in, innan det skeppas ut i världen. Och det kan också vara ett sätt, att när du ser att något eventuellt går fel så kan du försöka fixa det redan där, i fabriken. Där krävs det också att de stora företagen initierar en dialog om det här med sina producenter. Problemet är dock att producenterna inte vet vad de ska göra med ett par jeans, medan de däremot är helt på det klara med vad de ska göra med tygrullen av denim. Så återigen, i denna förändring i hur vi tänker finns det fortfarande så mycket saker som måste göras. Mycket har redan hänt, men vi behöver fortfarande arbeta med terminologi och metodik och även förklara att detta är ett nytt perspektiv som påverkar verksamhet och produktion.

Till sist, hur ser framtiden ut? Och vad är nyckeln till att upcycling och redesign ska fortsätta att växa?
– Något jag tänker på återkommande, som en avgörande del, är sorteringen, säger Lidström. Nu måste vi verkligen gå ner på lokal nivå med den, på grund av (de kommande EU-) reglerna, och se värdet av materialet, för vi kommer att få berg av plagg och avfall. Tack vare den här nya europeiska ”påtryckningen” kommer saker att hända snabbt, och nu ser jag att perspektivet kring sortering för design dyker upp överallt. Vi har fiberåtervinning etablerad, nu kommer vi också att ha redesign och sortering för försäljning i second hand-butiker.

– Jag tycker också det är riktigt intressant att titta på teknik. I Sverige står arbetskraften för en ganska stor del av kostnaden. Så hur kan vi använda teknik för att stödja designarbetet, men också sorteringen och anläggningar, så att vi kan behålla materialet här, hos oss? Jag nämnde den lite mer uttrycksfulla sidan av design och redesign, och jag har gott hopp för framtiden. Det är bara att titta på modescenen vi har i Sverige nu, full av talangutveckling och andra saker är så inspirerande. Allt de gör sipprar sedan ner till modedesignstudenterna för att hitta sätt att ’hacka’ systemet, vara en del av mode utan att bli en del av de stora varumärkena och i stället hitta sin egen väg. I det finns stora möjligheter, även om det rent affärsmässigt fortfarande är väldigt utmanande.

– Allt det här är ett av många sätt att arbeta hållbart, men det som är intressant att titta på är de större varumärkena som undersöker sina egna affärsmodeller för hur de kan samla in sina osålda varor och göra något av dem. Vi kan tillföra ett nytt perspektiv, modemärkena zoomar ut och letar efter nya affärsmöjligheter och försöker hitta det i redesign. Det finns inte bara ett enda alternativ utan flera lösningar och möjligheter. Allt sammantaget gör det mig riktigt hoppfull inför framtiden.