EU:s nya producentansvar för textilier – en viktig milstolpe för branschen

I en artikel hos DM&T går det att läsa om att EU:s ministerråd och Europaparlamentet har nått en preliminär överenskommelse om att införa ett utökat producentansvar för textilier. Nedan kan du läsa om vad det egentligen innebär för textil- och modeindustrin.

Målet med producentansvaret är att skapa ett gemensamt regelverk för avfallshantering inom textil- och modebranschen. Företagen kommer att behöva betala en miljödifferentierad avgift som ska finansiera insamling och återvinning, där avgiften baseras på produkternas hållbarhet och cirkulära design.

Marie Busck, Chief Sustainability Officer på DM&T, beskriver överenskommelsen som en viktig milstolpe:

“Det utökade producentansvaret är ett avgörande verktyg i EU:s textilstrategi. Det gör producenterna ansvariga för textilavfallet och främjar cirkulär produktdesign genom miljödifferentierade avgifter.”

Vad innebär det i praktiken?
Överenskommelsen innebär att alla EU-länder måste införa producentansvarsordningar (EPR). Det innebär att företag som säljer textilier inom EU ska stå för kostnaderna för insamling, sortering och återvinning. Reglerna omfattar bland annat kläder, accessoarer, hattar, skor, sängkläder, kökstextilier, gardiner och mattor (ej heltäckningsmattor). Viktigt att notera är att även onlineplattformar omfattas av kraven, oavsett om de är etablerade inom eller utanför EU. Mikroföretag får dock ett år extra för att anpassa sig till kraven.

Tidsram och implementering

• EU-länderna har 20 månader på sig att implementera lagstiftningen i nationell rätt.
• Företagen har därefter 10 månader på sig att anpassa sig till de nya kraven.
• Direktivet förväntas träda i kraft 2028.

Avgifternas utformning
Avgifterna beräknas huvudsakligen utifrån produktens vikt och mängd. De ska fastställas enligt EU:s Ecodesign-förordning (ESPR) eller annan relevant EU-lagstiftning som definierar hållbarhetskriterier. Medlemsländerna får viss frihet att använda egna kriterier, exempelvis produktens livslängd. Detta har dock väckt oro för fragmentering:

“Vi ser en risk för fragmentering om varje land tillämpar olika definitioner och avgiftskriterier. Det kan leda till en administrativ börda med 27 olika regelverk, vilket motverkar syftet med harmonisering.”

Nästa steg
För att överenskommelsen ska bli bindande måste den nu godkännas formellt av ministerrådet och Europaparlamentet. Därefter genomgår den en juridisk granskning och publiceras i EU:s officiella tidning, varpå de 30 månaderna för implementering börjar räknas. Senast år 2029 ska EU-kommissionen utvärdera direktivets effektivitet och överväga att införa mål för avfallsminskning, insamling och återvinning.

Källa: DM&T