Unikt svenskt företag vill förändra skinnindustrin
2023-04-04
Satellitskinn är ett företag som tagit en ny take inom skinnindustrin och satsar fullt ut på hållbarhetsperspektivet och får stöd i ett EU-projekt. Småskaliga producenter slänger idag överblivna skinn, något som Satellitskinn vill motverka och därför tar tillvara på tillvara på avfallet och svinnet från mindre svenska slakterier och vilthanteringsanläggningar. Genom hållbara metoder garvar sedan Satellitskinn dessa som i sin tur blir kläder, skor och Small Leather Goods (SLG). Arbetet som Satellitskinn utför är unikt i sitt slag både i Sverige och i omvärlden. Vi har intervjuat ägaren Kristoffer för att få höra mer om verksamheten och hur de arbetar på en ny marknad.
Berätta mer om verksamheten och idén bakom den?
Satellitskinn tar tillvara på de skinn som annars kastas på vilthanteringsanläggningar och slakterier. Lammskinn, hjortskinn och även vildsvinsskinn. Rent konkret så innebär det att vi samlar upp skinnen från de vilthanteringsanläggningar och slakterier som inte har kontrakterade uppköpare. Dessa saltas upp på plats och skickas sedan iväg till garvning när en större mängd skinn är uppnådd. Cirka tre ton motsvarar en garvning av 400 vildsvinsskinn exempelvis. Detta är material som annars hade kastats. Nu blir det istället ett hållbart läder användbart för plagg, SLG och skor. Garvningsprocessen sker helt utan krom i centrala Polen. Skinnen fraktas spårbart direkt från slakterierna och vilthanteringsanläggningarna i Sverige till garveri i Polen och tillbaka till Sverige. Då garvningsprocessen är helt fri från krom är processen också tidskrävande och processen tar hela fyra veckor. Detta har resulterat i läder till plagg, skor och accessoarer.
Djur som lever under mer humana förhållanden på mindre svenska gårdar samt vilda djur, så som vildsvin och hjort, tas inte helt omhand om i Sverige – vilket är problematiskt. Vid slakt av djur från mindre gårdar i Sverige, som oftast är lamm från KRAV-märkta gårdar kastas skinnen. Detsamma gäller djur från jakt av vilt där djuren efter inspektion styckas, köttet tas om hand om och skinnen går som avfall. Detta gäller specifikt skinn från vildsvin där alla kastas, bortsett från de få som behandlas och blir jakttroféer. Att kasta råvaror i Sverige år 2023 är problematiskt och är något som inte bör ske. En process för att garva vildsvinsskinn utan krom, som inte fanns i Sverige eller Europa tidigare, har därför utvecklats under projektet. Detta för att minska avfallet på landsbygden samtidigt som hela djuret tas om hand om vid slakt och styckning. Det detta projekt har gjort är att motverka de ovan nämnda problemen genom att utveckla en garvningsprocess och ett system för att samla upp skinnen.
Vad kommer projektet att leda till?
Under projektets gång har garvningsrecept utvecklats, ett garvningsrecept fungerar som ett facit för garvmästaren att följa. Receptet förklarar de olika stegen, hur mycket vatten som ska användas i relation till skinnens vikt, hur mycket av de olika kemikalierna som ska användas i garvningen och vilka andra “ingredienser” som ska användas. Målet är att fler ska få upp ögonen för att skinn är en biprodukt från våra svenska fårgårdar och från viltvården. Det har tidigare varit en självklarhet för svenska företag att ta tillvara på de skinn som produceras i Sverige, nu är det inte längre så. Skinnen kastas och få känner till det.
Idag bränns skinnen upp eller grävs ned, en väg som inte är rätt att gå för att uppnå den ekologiska cirkulära ekonomin som efterfrågas av staten och EU. Då så få känner till att skinnen går som avfall efter slakt har inget gjorts för att bygga upp en kedja för att ta tillvara på skinnen efter slakt. Skinn är precis som kött en färskvara, så om ingen tar hand om skinnet ruttnar det. Det har därför varit viktigt att bygga upp en värdekedja för att kunna ta tillvara på skinnen. Målet är att projektet ska leda till att mer skinn tas tillvara på.
Hur skulle du vilja förändra branschen?
Branschen behöver förändras från grunden. Vi gick från att använda svenska skinn garvade i vårt närområde, till att med stöd av ny lagstiftning stänga ned den svenska garvningsindustrin under tidigt åttiotal. Skinnen importeras nu istället från länder med betydligt sämre miljölagstiftning än den vi hade innan. Denna omställning ledde till en sämre kontroll av spårbarheten och skinnen garvas nu även med mer skadliga ämnen.
Projektet är i dagens samhälle nytänkande, men historiskt sett är det inte det. Garvning av skinnen har under tusentals år setts som en självklarhet. Garvning med vegetabiliska garvämnen som ekbark och mimosa skiljer sig lite från hur garvning genomfördes för tvåtusen år sedan. Vegetabilisk garvning är en hantverksmässig yrkesform som har en lång historia. Dess sociala och kulturella värden har gått förlorade och kunskapen om dem håller på att försvinna och behöver synliggöras. Det är därför projektet drogs igång. Skinn är och kommer att förbli ett hållbart material. Idag kastas råvaran i Sverige och färdiga material importeras istället från andra sidan jordklotet. Målet med projektet är att de branscher som använder skinn ska få upp ögonen för detta.
